det är nog bäst för båda om jag låter bli

du grät och vi kysstes, fast jag borde ha bett dig gå. och jag ska aldrig mera säga sanningen till nån som saknar förmågan att förstå. jag önskar att jag var en sån som aldrig tänkte alls. som en bekant som hängt sig kvar, för att allting har varit bra. för vem lämnade vem? jag är inte över dig än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0