i helgen gjorde jag världens bästa utflykt till hemmet i råsjö där jag tillbringade 48 timmar med katie. det är otroligt vad underbart det var, bara att ligga där i soffan i varsin filt med huvudena på samma kudde, lättande hjärtan och romantisk middag gjorde min helg. och såklart promenaderna i skogen! nu är det dags och vattna på rötterna där oppe, för i den där soffan med den jäntan kommer jag absolut ligga i fleraflera gånger till de hära året!

systra och jag tog fingrarna ur arslet och fick upp en text i lägenheten i veckan, sen fick jag födelsedags presenter av mille, en kalaströja och trosor eftersom hon tycker det var dags för ett par nya nu tydligen. sen så ska ni få höra vad jag har gjort i helgen, kanske inget speciellt för er, men det var det föralldel för mig iallafall!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1355876/images/2012/pic_184619563.jpg" class="image">

Det är en känsla man kan beskriva som att gå sin undergång till mötes, det står klart och tydligt nästan högre upp på svarta listan än att koka hundvalpar levande.
Kanske, bara kanske viskade en liten röst i mitt huvud, så är det trots allt inget skämt alls, idiot. Han kanske faktiskt är så orolig för dig. Det vore inte första gången han skulle ha gått lite för långt i sina försök att skydda dig.
Han visste iallafall att jag inte tagit mitt pick och pack och ridit in i solnedgången och glömt honom helt och hållet.
Det sägs att varje resa man gjort lämnar kvar något i en, varför skulle just du få din bosättning där på livstid?

Visst vill man bara ta med henne hem och sätta hon på hyllan och sitta där och stirra på henne i alla sina dagar? Gudars, släkten är värst, dom vet hur man levererar!